Hästar i norsk folkkonst

← Tillbaka till ordboken

Hästen förekommer i norsk folkkonst som ett helt djur, en ryttares följeslagare eller ett förenklat huvud inbyggt i ett bruksföremål. Dess krökta hals och igenkännbara profil ger skaparna en stark form att arbeta med, även när detaljerna är högst stiliserade.

Ett djur nära vardagslivet

Hästar tillhörde den praktiska världen av resor och arbete. Sverresborg bevarar ett resandestall från Røros, troligen byggt i början av 1700-talet, med plats för femton små hästar. En sådan byggnad hjälper till att placera djuret i vardagshistorien snarare än att bara behandla det som en prydnad.

Folkkonst kunde ge hästen ytterligare betydelser, men dessa betydelser varierade. Norsk Vegmuseum diskuterar den hästformade mangelbrädan inom traditionen av trolovningsgåvor och förhoppningar om ett gott familjeliv. Det sammanhanget betyder inte att varje snidad häst tjänade samma syfte.

När ett handtag blir en häst

En mangelbräda daterad 1750 i Vesterheims samling har ett högst stiliserat hästhandtag ovanför geometrisk dekor. Djuret ger ett praktiskt grepp en distinkt personlighet. Hästhuvudförsedda dryckeskärl erbjuder ett annat sätt för en djurform att bli en del av ett föremåls struktur.

I dessa exempel är användbarhet och dekoration nära sammankopplade. Det upphöjda huvudet eller den välvda halsen är inte bara en illustration placerad på en yta.

Från snidad form till en klockbild

En samtida design kan utforska samma igenkännbara kontur i ett annat medium. En hel häst antyder en scen; en häst och ryttare antyder handling; parade hästhuvuden kan skapa balans kring ett kärl.

Klockorna nedan för samman dessa hästrelaterade motiv. Deras koppling är själva motivet, snarare än ett påstående om att varje design tillhör en specifik regional målarstil eller bär på en fastställd historisk innebörd.