Sunburst-klockor och midcentury-design

← Tillbaka till ordboken

En sunburst-design skickar strålar utåt från ett centrum. På en klocka kan det arrangemanget göra att uret fungerar både som en användbar urtavla och som ett dekorativt inslag på väggen. Långa och korta strålar skapar rytm runt visarna, vilket ger en enkel cirkel en känsla av expansion.

Klockor i inredning från mitten av århundradet

George Nelsons klockkollektion är en viktig referens i designhistorien från mitten av 1900-talet. Projektet beställdes 1947 och ledde till en första kollektion med fjorton klockor som lanserades 1949. Vitra daterar den bredare Wall Clocks-kollektionen till 1949–1960.

Nelsons metod betonade att läsa av visarnas relativa positioner snarare än att förlita sig på siffror. Han beaktade även klockans dekorativa roll i en inredning. De resulterande designerna utforskade varierande former, färger och material, vilket visar hur ett vardagsföremål kan bli ett starkt visuellt inslag.

Vad gör en solfjäderform (sunburst) igenkännbar?

Den väsentliga relationen finns mellan mitten och de omgivande strålarna. Tätt placerade linjer kan skapa en tät gloria, medan ett mer öppet arrangemang lämnar bakgrunden synlig mellan dem. Växlande längder ger en ytterligare rytm.

Det strålande motivet är bredare än någon enskild formgivares arbete. En samtida solfjäderbild bör inte automatiskt beskrivas som en reproduktion av en specifik historisk klocka.

Våra samtida tolkningar

De relaterade klockorna utforskar guldfärgade solfjädersmotiv, inklusive designer som kombinerar den strålande formen med nordiska tomtefigurer. Här är strålarna en del av klockans urtavla snarare än separata utstickande spröt. Jämför hur det centrala motivet förändrar balansen: ett öppet centrum betonar mönstret, medan en figur ger kompositionen en karaktär och en berättelse.